.

Idag har vi vart i Hoforsbacken och åkt bob.

 

Alexandra var megataggad på väg dit..

 

 

 

  

 

Alex hann även med och flörtas lite med syster Stinas kille Linus. I vanlig ordning.

 

  

 

Efter några timmar i backen åkte vi hemåt och jag drog iväg på både ett pass pump och ett Cambatpass. Klapp på axeln.

 

Det var allt för idag. En liten update i alla fall. Later!

 

 

 

 

Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan ha så extremt mycket saker att göra på morgonen..

 

De mest onödiga sakerna också.

 

Som bland annat att hoppa säck i sin snuttefilt (som för övrigt är ett örngott), Sätta på sig byxorna på armarna och skratta hysteriskt, leka lam, prova mammas skor, dra ut toffsar som mamma satt upp, leka (MOSA katterna), hälla ut all kattmat så fort man får chansen, göra jagalek av att sätta på sig overallen osv osv.

 

Innan jag, den megamorgontrötta mamman, fått ut oss till bilen är jag helt slut och vill helst åka hem och lägga mig igen..

 

Och det här upprepar vi varje morgon, varje dag, om och om igen och det blir liksom aldrig tröttsamt för Alexandra.

Fantastiskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Eller så inte.

 

Alltså, det här med högtider är verkligen inte min grej.

Massa stress och måsten bara. För vadå? Nå kristet påhitt? Stånk och stön.

 

Förra veckan hade jag lovat min lilla pingla att julpynta, och ja, hon kom väl självklart ihåg det.

 

Så efter att vi strulat hem från dagis vid halv sex tiden var det bara att traska ner i källaren och röja runt i trehundra flyttlådor för att hitta det där förbannade pyntet.

 

Och julgranen, den där förbannade julgranen, det var i princip allt Alex brydde sig om.

 

Jaja, upp med fjorton lådor och börja härja runt.

Inga lampor i stakarna funkade, allting var trassel och det låg grejer överallt eftersom lillfis också hjälpte till. 

OBS "Hjälpte till".

 

Medans jag försökte dra ut varenda grenjävel på plastgranshelvete (Tog för övrigt en timme) så hann Alex klä granen på motsatt sida och dessutom ha sönder en sisådär hundratrettiotvå (3) stycken kulor.

"Du måste vänta till mamma är klar" gick inte riktigt hem. Tvärtom.

 

Jag fick i alla fall till granen någorlunda och Alex fick till slut sätta dit kulorna när den var på plats.

Oj så fint det blev må ni tro.

Jag fick knappt nå panik alls av att titta på när hon hängde ALLA kulor på en och samma gren. I-N-T-E A-L-L-S!

 

När Alex "pyntat" klart så skulle vi ställa den intill väggen och tända ljusen.

Ja men visst.

Den lyser inte än ska ni veta.

För hur FAA-AN ska jag kunna veta vilken av alla jäkla lampor det är som är trasig?

 

Skitjul!

 

Det är ju helt ologiskt egentligen att man ska bära upp och byta ut för att ha det i cirkus 1-2 månader för att sedan byta ut och bära ner igen?! Men va?! Allvarligt, vem har kommit på den ideen?

 

Stönk och stön.

 

Det är jag som är Grinchen.

 

 

 

Läste igenom gamla inlägg och tänkte ge en update om hur det gått med diverse saker.

 

 

Update/Lösning: Köpt svart jacka till Alex! Kan inte bli fel liksom, svart passar till allt!

 

TUMMEN UPP! 

 

 

 

 

Update: Jag har kört på som en galning och enda tills nu när handleden gav upp så har det gått toppen.

Jag känner mig säker på min sak och supertaggad till utbilningen i Stockholm nästa Fredag.

Taaaaagga!

Eftersom jag kört så mycket som jag gjort så har jag även gått ner en del i vikt igen och byggt massa muskler. Nöjd tjej. 

 

 

 

 

Update: Ingen skillnad ALLS! Folk är fortfarande lika dumma i huvudet och står mitt i och överallt.

Huuuuur svårt ska det vara att välja en fil av två liksom?

Jag har minst tre psykbryt varje morgon när jag ska till jobbet och man kan ju knappast påstå att morgonhumöret blivit ett dugg bättre sedan all jävla snö kom.

Folk kan verkligen inte hantera snö överhuvudtaget! Megasuck!

 

Och kommunhelvete är så förbannat snåla att jag idag flera gånger idag fick ta fart och köra igenom snövallar som var runt en meter höga.

När jag skulle lämna Alex på dagis idag tex, var jag tvungen att låta bilen stå på tomgången på gatan och klättra och krångla för att sedan bära in Alex från bilen.

 

Hatar tidiga mornar, hatar snö och jag megasuperhatar allt folk som inte kan hantera varken trafik eller snö.

 

 

 

Update: Allt är lika som tidigare och jag vill lägga till en punkt.

 

Detta innebär att allt hon säger blir hundra gånger mer och hundra gånger längre.

 

Ex 1;

Alex: Jag vill kolla på film mamma, jag vill det, jag vill det.

Jag: -Hinner inte svara-

Alex: Jag VILL det mamma!!

 

Ex 2;

Jag: Kom nu stumpan så ska vi ta och hoppa i säng!

Alex: Jag vill inte gå och sova, jag vill inte det, jag vill inte det.

Jag: -Hinner inte svara-

Alex: Jag vill inte det, jag vill inte det, jag vill inte det, jag vill inte det................

 

Skulle även vilja lägga till en grej på punkt 8.

Nya; Jag lovar, jag loooooovar mamma!

 

Hon lovar det mesta mest hela dagarna nu för tiden och det är grymt frustrerande när hon inte alls förstår innebörde av att lova.

 

Och man är ju så fruktansvärt lättlurad så man går ju även på hennes "jag lovar" varje gång.

 

Ex;

Jag: Okej, jag läser en bok till OM du lovar att sova sen.

Alex: Ja, jag lovar, jag loooooovar mamma!

 

Och sen kollar hon på mig med världens sötaste blick och ibland ger hon mig till och med en kram när hon lovar. Vem skulle inte smälta då liksom?

Give me a break!

 

 

 

Ja just ja, det där med böcker och sova..

 

 

 

 

 

 

Jag köpte nya byxor. Punkt.

 

Eller ja, lets face it, det lär väl inte vara första och sista gången jag visar röven? =O

 

 

 

Ja, vi kom ju uppenbarligen hem.

Sista biten vägrade jag stanna så även om bensinlampan lyste och bilen typ gick på ångor så fortsatte jag min hemska hemresa så det var väl typ med nöd och näppe jag hann in på Statoil för att tanka.

 

När jag hade ca fem mil hem vaknade Alex och allt hon ville var att äta sina pepparkakor hon bakat tidigare på dagen. INGET annat, bara äta pepparkakor.. I bilen.. Det var endast och bara det hon ville. Mest av allt i hela världen ville hon det!

 

"Jag vill äta perpparkakor mamma, jag vill det, jag vill det!"

 

Och eftersom min trötthet tagit överhanden och lika så mitt tålamod så fick Skruttfis äta sina pepparkakor i bilen.

Hundra poäng till dig mamma Sanna.

 

 

Överraskande nog så fortsatte hela veckan i samma anda.

Det var alltså inte bara Måndagen utan hela jäkla veckan.

Sömnbrist till tusen, klantigare än klantigast och ingenting gick som jag ville. Alls.

 

Till slut så kraschade jag ihop totalt och fick inse att det inte fungerade längre utan att jag var tvungen att vila och hitta tillbaka till mig själv och tillvaron.

 

Och nu är jag ju på topp så det fungerade uppenbarligen.

Och vad jag märkt har katten inte fått några bestående men.

 

 

 

Ja, den är fortfarande en kuk men idag har jag i alla fall tränat Combat. Gick bra eftersom jag inte behöver stödja något alls på handleden då. Fick skippa styrkan annars gav jag hundra procent.

 

Och i morgon ska jag till läkaren så får se om jag kommer hem med en stor, fet skena över hela underarmen.

Förmodligen.

Men då får jag väl ha den fram till Fredag och plocka av den under utbildningen och sedan sätta tillbaka den igen efter utbildningen.

Är det den där jävla Carpaltunneln igen så är jag ju ändå körd utan operation så ja, fuck it!

 

Just nu jobbar vi handledsskydd dygnet runt tillsammans med extrema mängder Voltarensmörj, Ipren och Alvedon.

 

 

 

 

 

Ja eftersom jag skrev det idag så är det ju såklart oförändrat. Eller ja, det kommer det väl vara sen också antar jag.

 

Jag har i alla fall haft 140 unika läsare under dagen så var det uthängning jag ville ha så har jag ju lyckats.

Med det i alla fall.

 

 

 

Ni får tycka att jag är dum, kall och okänslig som hänger ut dessa personer om ni vill, jag bryr mig inte.

Egentligen är en uthängning på min blogg extremt milt med tanke på vad de egentligen förtjänar.

Och mina, ca hundra läsare, vet nog redan om denna problematik..

 

 

Det handlar om min fina lilla prinsessa och människorna som gjort det mest dumma och korkade valet någonsin att bryta all kontakt och totalt struna i henne.

 

 

 

Alexandras pappa och hans släkt har valt att bryta kontakt helt och totalt med henne.

1,5 år sedan de hade någon som helst kontakt med henne.

 

Jag har förlikat mig med situationen i och med att Rikard funnits med hela tiden och han är som en äkta pappa åt henne.

Han ger henne liksom det hon behöver pappaväg och han är verkligen helt fantastisk med henne.

 

Men periodvis kommer ilskan, frustruationen och ledsamheten över mig att dessa människor kan välja att göra på detta vis.

HUR I HELVETE kan man göra så?

På riktigt?

Hur klarar man av att leva med sig själv?

 

Det är för mig helt oförståeligt. Helt.

 

Mathias, Alexandras s.k pappa, BIOLOGISKA pappa, har en bror som jag är vän med på facebook.

Det var på så vis, genom Facebook, jag fick se en bild med texten "stolt farbror", och alltså fick reda på att Mathias skaffat sig en ny familj.

Alexandra har alltså fått en syster..

 

Det är alltså så man gör?

Sopar under mattan och låtsas som ingenting hänt?

Skaffar nytt och bara skiter i sin andra dotter?

 

Fantastiskt!!

Fantastiskt hur fruktansvärt egoistisk man kan vara.

 

Mathias bror har vid upprepade tillfällen "gillat" bilder jag lagt ut på Alex på Facebook och jag kände därför att jag skulle göra ett försök till kontakt.

Så jag skrev och frågade hur det var och om han hade något intresse av att träffa sin brorsdotter och att det ju skulle vara bra för Alex att i alla fall få träffa/ha kontakt med någon på den sidan av släkten.

 

Jag har fortfarande inte fått något svar och jag vet inte alls hur jag ska hantera det..

Vill han inte? "Vågar" han inte? Funkar det inte i och med att de andra inte har kontakt?

Kan man inte "gå emot" beslutet som resten av släkten valt att ta?

Eller har han helt enkelt tagit samma beslut?

 

Så fruktansvärt frustrerande!

 

Jag borde väl gett upp detta för länge länge sedan men någonstans lever en gnutta hopp kvar.

Hopp över att någon av dom någongång ska hitta förnuft nog att ta kontakt..

 

Att Mathias ska hitta tillräckligt med förnuft har jag gett upp, då han valt att skaffa ny familj och gå igenom  gravid, bebis osv -stadierna igen utan att ta kontakt med sin andra dotter.

Då är man bra kall.

För nog måste hon vid något tillfälle cirkulerat i tankarna?

 

 

Jaja, inte mår jag bättre av att sitta här och bli irriterad och må dåligt för Alexandras skull..

 

 

Jag är i alla fall fruktansvärt stolt över min fina dotter och jag älskar den där lilla krabaten nå' otroligt mycket.

Och det är så fantastiskt att varje dag se hur hon utvecklas och blir en helt underbar, trygg, liten människa med eget tyck och tänk!

Jag är stolt över min insats som mamma och att jag på egen hand uppfostrat henne att bli en alldelens egen och underbar liten människa.

 

.

Jag är tacksam för Rikard och allt han bidragit med sedan han kom in i våra liv.

Att han redan från början tog sig ann Alexandra med öppna armar och att han hjälper oss att växa och utvecklas.

Rikard är en helt underbar "pappa" och förebild för Alex och vi är lyckligt lottade som hittade dig.

 

Och jag är ledsen för er skull och allt ni går miste om.

Ledsen för Alexandras skull då det alltid kommer att fattas henne något, ett hål jag inte kan fylla och en undran jag inte kan plocka bort.

Ledsen över att ni inte kan vara större människor än vad ni är..

 

 

Jag kan inte säga annat än att det eran förlust.

Ni går miste om den mest fantastiska lilla tjejen!

 

 

 

All kärlek till dig min underbara dotter!

 

 

 

Handleden är fortfarande en jävla kuk men jag ska göra vad jag kan för att ignorera fanskapet!.

 

Och jag ber om ursäkt för mitt överdrivna nyttjande av ordet "kuk" i förra inlägget!

 

 

Denna morgon började precis som alla andra mornar efter att snön kommit till Sverige.

K-A-O-S!

Jag blir så jävla jävla irriterad när folk inte kan hantera vinter och snö.

Vi bor ju förfan i Sverige och där kommer det snö en gång om året. Hur fan kan det vara så chockerande?!

Trafiken är största galna kaoset någonsin och det är köer hela vägen från Sandviken in till Gävle.

Jag skulle seriöst behöva åka hemifrån 7:00 för att komma i tid till jobbet..

 

 

Jaja..

 

I helgen hade vi finbesök.

 

I Lördags skickade jag ett MMS till Cassi där jag förklarade att hon och familjen nog behövde komma och hälsa på för "vi har ju faktiskt massa snö här!"

 

 

Här sitter jag..

 

 

 

Här har jag suttit och surat hela kvällen..

 

 

Jag har målat fan på väggen och till och från vart helt övertygad om att jag inte kommer klara någon utbildning och upprepade gånger bestämt mig för att livet suger största kukens kuk.

Varför?

Jo förstår ni, min jävla kukhandled har valt att kuka ur 1,5 vecka innan min instruktörutbilning.

Just nu, precis innan så tyckte den att det var läge att kuka ur igen och vara allmänt cp.

 

Så idag har jag för första gången "klivit av" ett pass för att jag inte klarade av att fortsätta..

Och det mina vänner är så sällsynt att det aldrig någonsin tidigare existerat.

Sug min..

Jag klarade inte ans av benböj då det gjorde nå fantastiskt jävla skitont att hålla stången på axlarna.

 

Så jag har suttit här på min plats vid fläkten och surat hela kvällen.

Kedjerökt som en galen och tyckt extremt synd om mig själv.

 

Och det tänker jag nog fortsätta göra ett tag till..

 

 

 

God natt!