Än är inte den sista idioten född..
Eftersom jag stör mig så fruktansvärt på folk som särskriver och stavar som krattor, fick jag MMS av min kompis som printat detta igår:
Alltså FÖRLÅT, jag vet inte vem människan är som skrivit detta MEN SERIÖST??
Stackars liten!!
Jag tror knappt att det är sant. Är det sant?
lägen het? eler? hälst? non? bilana? hemta? förbanad? biltrajler?
Eller dom två bästa:
Vinter jul och bilikt..
Detta är så stört så jag vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv.
Jag skäms och gömmer mig bakom händerna!
Stackars dagens svenskalärare i detta avlånga land!!
Kan inte vara lätt att försöka lära dagens elever något heller..
Jag vet inte mer vad jag ska skriva.. Jag är fortfarande i chock!
Feber, svält och apelsiner i rumpan!
En kompis kommenterade något störigt om att ojoj, vilka ilandsproblem typ, på min förra uppdatering.
Men ja?!!
Nej, kanske inte.
Men det är ändå MINA problem och jag är en bitterfitta! Punkt.
Och här kommer lite mer gnäll. Direkt från hjärtat på bitterfittan.
I Måndags åkte jag på den värsta influensan jag någonsin haft. Helt klart.
40-41 graders feber från Måndag konstant till Lördag.
Jag var mer död än levande och grinade mig igenom vissa dagar.
Kunde varken äta eller sova och kände mest bara för att hänga mig själv hela dagarna.
Nu är jag äntligen feberfri men förkylningen håller i sig som en böld i röven på en cykeltur.
Ge upp!
Och nu har även min älskade lillfis åkt på feber och förkylning..
Jobbigt när dom är så små och man liksom inte kan göra så mycket..
Dock har Alex kommit med ett helt gäng roliga kommentarer under denna period.
Hon kan till exempel inte säga "medicin" utan det blir "apelsin" istället.
Så det blir lite roligt när hon kommer och tycker sig behöva medicin;
"Mamma, jag behöver apelsin, apelsin i rumpan!"
När hon är pigg av alvedonen så försöker hon även på alla vis att förklara för mig att hon är frisk nog att åka och hälsa på diverse folk;
"Mamma, jag är inte sjuk i huvudet längre. Bara lite sjuk i huvudet!"
Så ibland får hon med båda två i en och samma mening:
"Mamma, jag är sjuk i huvudet och behöver en apelsin i rumpan!"
Jag vad ska man säga liksom..
Härliga unge!! <3
En positiv sak med att jag låg med influensa i en vecka är iaf att jag gått ner dom där överflödiga kilona jag lade på mig över jul och jag har även tappat en hel del på brösten.
Och det är ju ändå positivt i det sjuka.
Så nu är det bara att försöka köra på och bygga upp kroppen igen.
Herregud vad det märks när man vart borta sjuk en vecka, helt stört vad orken tryter på en gång.
Men jag är taggad att "komma tillbaka" så borde inte ta allt för lång tid. =)
Hej svejs
Mummel, vrålåk och kärringar.
Det är lite jobbigt när man kommer på sig själv med att vara en bitter mumlande jävel..
Måndag och Tisdag har jag lånat Sandras vrålåk till jobbet.
3 Punkter jag skulle vilja dela med mig av gällande vrålåket:
1. Den går inte fortare än 80.. Inte på motorvägen heller.. Det är ju helt fantastiskt. Verkligen.
Inte ett dug frustrerande. Knappt nå'!
Så jag skjunker ner med handen över rutan så att ingen av de trehundra bilarna som kör om mig, ska se mig.
Det enda positiva med detta är att vrålåket ändå är ganska piggt i mindre hastigheter, så när man kommer in till rondellen i Gävle så kan man gasa om alla som kört om en på vägen dit.
Typ: "Fuck yoooou suckers"..
2. Det går inte att skjuta fram sätet så när jag kör måste jag ligga ner för att nå kopplingen.
3. Jag valde här på punkt 3 mellan att påpeka vindrutetorkarna som suger balle, Sterion som endast spelar musik ur en endaste lite högtalare utan bas eller att den ej har styrservo.
Jag väljer styrservo.
Det var extremt länge sedan jag körde en bil som ej har styrservo.
Herregud, man blir ju alldelens svettig innan man ens kommit ut från parkeringen av all rattning.
Ja hur som helst, så har jag under dessa dagar kommit på mig själv med att mumla en hel del för mig själv..
Det är allt i från vilka idioter alla i trafiken är, till att berömma mig själv på jobbet.
Undra om jag alltid har mumlat för mig själv utan att tänka på det?
I bilen på vägen hem; "Men din förbannade fittapa, tycker du det var en bra ide att byta fil precis just nu, precis exakt framför mig?"
När jag ska gå över övergångstället när jag ska handla på rasten; "Nu jävlar stannar du för detta är faktiskt ett ÖVERGÅNGSSTÄLLE!!"
På jobbet; "Äsch, jag hade ju faktiskt inte kunna gjort så mycket mer!" Eller; "Ja men var en röv du då, var det!!"
Lite fachinerad över mig själv och mitt mumlande och väsande.
Hur kan jag inte ha märkt detta ticks tidigare?!
.
I dag behövde Sandra vrålåket så jag fick gott ta mig till bussen i morse.
Fyfabian vad jag hatar att åka buss. Det är ju bara extremt jobbigt..
Och i morse när jag frusit ihjäl på väg ner till bussen så möts jag av denna skylt:
Och mumlar då för mig själv; "Jadu, det undrar fan jag också.."
Ja, jag kommer i alla fall på bussen till jävla Gävle. Men grejen är ju den att jag väl i Gävle måste byta buss för att komma till kontoret.
Det är ju här de största problemen börjar.. Vilken jävla buss? Gul, blå, röd, ett, två, tre eller fyra?
Tänder en cigg när jag står och väntar på buss nummer två och råkar såklart stå liiite för nära busskuren så tantfan en bit bort måste rynka på näsan och se så besvärad ut som det bara går att göra..
Jag möter hennes blick och ser så arg och less ut som jag bara kan..
Man kan ju tro att det ska räcka som en "back off kärring"-pik, men ICKE!!
När hon märker att jag inte tänker flytta på mig så strosar hon fram, tvingar mig att ta ur hörlurarna och berättar för mig att jag måste ställa mig BAKOM busskuren om jag promt måste röka..
Jag är för trött och orkar inte, så jag stoppar i hörlurarna igen, suckar och ställer mig en extra bit bort.
Nu tror man ju verkligen att hon fattat att jag inte alls är på humör för nå' snack eller tjafs.
MEN NEJ!
När jag rökt klart och kastat bort cigaretten, kommer hon framstrosande igen. IGEN?! Låt mig bara vara..
Den här gången kommer hon fram för att förklara att hon inte menade något illa.
Jag plockar ur hörluren IGEN, ler och säger att det inte är någon fara.
Sen stoppar jag i hörluren igen och kollar bort.
Då "pickar" hon mig på axeln?!?
Jag suckar högt, tar ur hörluren IGEEEEEEN och kollar på henne och ler mitt falskaste leende.
Tantiluran verkar inte alls ha märkt att jag ABSOLUT inte vill prata eller bli störd för hon börjar prata på om hur farligt det är att röka, att hon om någon vet det, hujeda mig och bla bla blaaaa..
Skjut mig i huvudet.
Buss två kommer och jag får veta att det är fel buss..
Så jävla otippat.
Jag tänker aldrig mer åka buss till jobbet!!
Dock var det en sak som gladde mig i morse och det var att se frustruationen hos alla i denna megalånga kö när plogbilen promt måste åka framför på den enfiliga vägen på väg till Sandvik.
Förstår ni hur många svordommar det var från Sandviksanställda i dom bilarna 7:50 denna Onsdagsmorgon.
Det gladde mig lite i alla fall.
Att se samma stress jag själv känner varje morgon på väg till jobbet..
Nu är jag på jobbet och om ingen skjutsar hem mig idag, tänker jag stanna här i natt.
Inget får mig att känna mig så blond och dum som bilstrul.
Man kanske borde ha utbildat sig till bilmekaniker..
Då hade det ju aldrig vart nå' problemas liksom..
Alltså ingenting, och då menar jag ingenting, får mig så fruktansvärt bryt-ihop-tokig som bilstrul..
Och just nu är livet lite bråkigt och knöligt och det finns absolut ingen mer ork för mer strul..
Men joooo, Audin är på verkstan och vi strular för att få ihop det med endast en bil, ja men då väljer du ditt cp-fitt-saab-as att lägga av. Verkligen passande, verkligen.
TACK SOM FAN DÅ!!
Så i Onsdags kommer jag ut efter passet och känner mig sådär lagom nöjd och mallig för att det gick så bra som det gjorde, 20 förbannade frysihjälminusgrader, så jag springer till bilen för att skynda mig hem.
Men näääääää...
Efter tjugo försök att få igång bilfan inser jag att det kanske är dags att ge upp..
Men ändå inte riktigt liksom.. En gång till så kanske den helt magiskt hoppar igång..
Nej.
Inte ett livstecken från skrothelvete!!
Fia och jag puttar runt bilen över hela gården för att försöka få i någon jävla motorvärmare, halkar runt och fryser ihjäl och grinar en skvätt.
Får ett gravidhormonrus och skrattgråter medans jag sparkar på fanskapet, ber till gud, fryser i hjäl och sparkar på den lite till..
Slutar med att vi får bogsera hem skiten i TJUGO JÄVLA MINUSGRADER!!..
Nu står aset nere i garaget och jag vet inte om jag ska hoppas att någon kan hjälpa mig få igång skiten eller om jag helt enkelt ska gå ner och bränna ner skiten.. Till grunden. God natt!
Katt bortskänkes till högstbjudande!
Sixten!
Positiva egenskaper:
*Gosigare katt får du leta efter.
Stryker sig mot allt och lägger sig på en så fort han får chansen.
Om han kunde så skulle han bokstavligt, krypa in i dig.
*Barnvänlig as hell.
Alex lyfter, lägger, bär, flyttar osv osv..
Godnattpussen sker alltid via ett huvud/halslyft där det ser ut som att han ska tappa huvudet.
*Vagnvänlig.
Han har vid två tillfällen visat att han kan sitta stilla och snällt i vagnen när han av misstag åkt med ner i garaget och bort till hissen i morgonstressen.
Och i Alex dockvagn har han tillbringat otaliga timmar när han blivit ompysslad och runtkörd.
Han kan dessutom underhålla Alex under väldigt lång tid genom att jaga diverse sladdar och snören när hon springer fram och tillbaka i lägenheten och skrattar hysteriskt.
*Rumsren.
Så pass att han nästan alltid "går på toa" när en annan gör det.
Så du kan alltid räkna med ett härligt sällskap vid toalettbesöket.
Egenskaper som kan anses negativa:
*Någon slags bokstavskombination.
Det är fortfarande oklart vilken men någon är det i alla fall. Det måste det vara.
Resterande punkter på denna lista förklarar varför och hur.
*Cprus.
I bland är det som om jävulen furit i honom och han rusar H-Y-S-T-E-R-I-S-K-T från ena hörnet i lägenhetn i 200 km/timme genom alla rum till andra sidan av lägenheten.
Ca 27 ggr innan han tröttnar och lägger sig flåsande på golvet och tittar på en som om han inte alls fattar varför man står och gapar.
*Han är det största matvraket någonsin.
Det går inte ens att hälla upp mat för han står där med sitt tryne i skålen och typ äter i luften.
När man försöker hälla upp maten på bänken i stället måste man kasta ner honom 325 ggr innan man lyckats peta i lite mat i skålen.
Hysterisk!
*River ner ALLT!
Klättrar på ALLA hyllor och river ner ALLA saker på alla dessa hyllor.
Igår när jag stod i duschen fick jag en doftspray i huvudet och när jag kollade ut stod Sixten uppe på badrumsskåpet och kollade förvånat på mig.
Han klättrar även IN där det går. Det brukar vara i garderobenerna tex, där han puttar ner alla kläderna från hyllorna.
*Älskar tops.
Så det ligger tops överallt, tamigfan hela tiden.
Hela, halva, halvätna, blöta och äckliga.
Det är helt sjukt hur han alltid kan hitta på topsjävlarna också. Det spelar liksom ingen roll hur jag försöker gömma dom eller lägga bort dom så kommer han ändå gående med en tops i munnen.
Känns ibland lite drygt att förklara för folk varför vi har tops över hela lägenheten.
Ja, eller varför katten går omkring med saker i munnen som en hund.
*Precis som föregående punkt förklarar, han bär saker i munnen.
Alex pennor, strumpor, leksaker.
Så när Sixten har vart i farten ligger det grejer utspridda över hela lägenheten som han burit omkring på.
Så förutom att man måste springa runt och plocka saker efter sin treåring så måste man även plocka saker efter Sixtenjäveln.
Jag skulle kunna förtsätta men jag väljer nog att stanna här.
Någon som är intresserad?
Givande konversationer med min treåring.
Jag: Alex, har du bajsat i byxorna?
Alex: Nej.
Jag: Jo, det luktar lurt. Är du säker på att du inte bajsat i byxorna?!
Alex: Nej, i trosorna.
Har hon Aspergers?
Seriöst, vad svarar man?!
Jag: Varför bajsar du i trosorna i stället för på pottan då?
Alex: Man får inte göra det heller.
Jag: Nej, så varför gör du det då?
Alex: Man får inte bajsa i trosorna heller.
Jag: Nej Alex, så varför gick du inte på pottan?
Alex: Jaha!!
Räkna till 10, andas Sanna, andas..
1 2 3......
Att ha en konversation med denna lilla treåring känns ibland som att försöka cykla utan både ben och armar..
Att jag ofta nyttjar uttrycket "skjut mig", är något ni helt enkelt får ta!!
Fick en rolig kommentar. Givetvis anonym.
Hahahahaha!
"Jaha!"
Är du säker på att det var på Svenska lektionerna och inte utländska?
Sär sär sär.
Ska du kommentera ett inlägg och dessutom påstå att jag har fel kan du väl inte själv börja med att särskriva?! Stört!
Och "morgon" är inte ett adjektiv. Ska du "pika" får du väl för fan "pika rätt" i alla fall.
"Adjektiv" är ord som beskriver hur någon eller något är eller ser ut.
Kan inte du, Anonym, förklara för mig hur "morgon" är eller ser ut! Skulle vara spännande att höra!
"Det där kaffet är så morgon" eller "Den där tjejen är så himla morgon!" ????
Tack för visat intresse i alla fall!
Bobåkning.
Idag har vi vart i Hoforsbacken och åkt bob.
Alexandra var megataggad på väg dit..
Ehhh..
Som vanligt när vi ska "göra nå' kul" så däckar hon dödaste döda och man får kämpa för att få fart på ungen.
Förstår inte alls vart denna trötthet kommer i från. ;P höhöh
Men lite skrutt vaknade till slut till och vi åkte bob tills vi var alldelens svettiga.
Alex hann även med och flörtas lite med syster Stinas kille Linus. I vanlig ordning.
Efter några timmar i backen åkte vi hemåt och jag drog iväg på både ett pass pump och ett Cambatpass. Klapp på axeln.
Det var allt för idag. En liten update i alla fall. Later!
Alexandras morgonbestyr..
Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan ha så extremt mycket saker att göra på morgonen..
De mest onödiga sakerna också.
Som bland annat att hoppa säck i sin snuttefilt (som för övrigt är ett örngott), Sätta på sig byxorna på armarna och skratta hysteriskt, leka lam, prova mammas skor, dra ut toffsar som mamma satt upp, leka (MOSA katterna), hälla ut all kattmat så fort man får chansen, göra jagalek av att sätta på sig overallen osv osv.
Innan jag, den megamorgontrötta mamman, fått ut oss till bilen är jag helt slut och vill helst åka hem och lägga mig igen..
Och det här upprepar vi varje morgon, varje dag, om och om igen och det blir liksom aldrig tröttsamt för Alexandra.
Fantastiskt.
Särskrivning måste vara det mest irriterande. Någonsin!
Jag bara måste få ur mig. Måste. Jag har väntat länge nog nu.. Jävla sär!
Särskrivningar..
Det är så GRYMT FRUSTRERANDE!!
Jag får nå' fel. Hur orkar ni med er själva.
Varje dag, och då menar jag VARJE dag, jag kollar facebook så är det någon tråkig, trött jävel som uppdaterat statusen med en helt ologisk och bara korkad särskrivning.
-River mitt hår-
Här kommer en rad exempel som ni också får lida er igenom, precis som jag får varje dag;
På morgon när man kollar facebook så är det många som dricker "morgon kaffe"..
Hur dricker man morgon?
När det snöar är det många som är trött på "snö storm" och "snö kaos" och det var även någon som var trött på "gnäll spikar"..
Betyder det att personen både är trött på gnäll och på spikar?
När vi pratar om barn så är det vissa som ska köpa "barn vagn" eller "barn hjälm"..
Hur köper man barn? Är det adoption eller liknande dom menar?
Och en annan var osäker på om denne skulle köpa "dagis kort"..
Måste ju förvarna om att det förmodligen blir jävligt dyrt om du ska köpa hela dagis!
En tjej ville köpa "tvätt maskin"..
Du behöver inte köpa, du kan få min.. Tvätt alltså.
Cassi hade sett en härlig annons på köp&sälj i veckan: "Någon som har en billig tutch telefon till salu?"
Vad ska man säga? Lycka till? Det är nog inte allt för många som har just dom på lager..
På biblioteket så har dom böcker som är "lätt läst"..
Hur lätta? Några gram bara eller?
OSV OSV OSV..
Skjut mig! På riktigt!
Himla populärt just nu på facebook att "hota" med att plocka bort folk osv.
"Dags att rensa vännerlistan nu". (konstigt att dom inte delade upp vänner och listan)
Hur som helst så kommer jag plocka bort varje liten jävel som särskriver från och med nu.
Jag fungerar inte som jag ska med dessa mongolider till facebookvänner.
Jag sitter och retar upp mig och grubblar hela dagen över hur dom inte själva kan förstå att "super duktigt" liksom blir fel..
Är ni osäkra på om ordet sitter ihop eller inte, SÄTT IHOP DET FÖR GUDS SKULL!!
Tack!
Eller jag ska inte alls plocka bort dom..
Jag ska kommentera varje liten jävla särskrivningsstatus.
Enjoy!
Klarade utbildningen i helgen!!
Var ju ner på utbildningen i helgen och det gick superbra!
Så himla nöjd och glad tjej!
Så från och med nu kommer jag börja "teama" och från och med V.2 kommer jag förhoppningsvis börja köra hela pass.
Åh, herregud, jag är så taggad och det är så fantastiskt roligt!
Kom igen allihopa, nu slipper ni inte undan! Go go go =)
Högtider och härligheter..
Eller så inte.
Alltså, det här med högtider är verkligen inte min grej.
Massa stress och måsten bara. För vadå? Nå kristet påhitt? Stånk och stön.
Förra veckan hade jag lovat min lilla pingla att julpynta, och ja, hon kom väl självklart ihåg det.
Så efter att vi strulat hem från dagis vid halv sex tiden var det bara att traska ner i källaren och röja runt i trehundra flyttlådor för att hitta det där förbannade pyntet.
Och julgranen, den där förbannade julgranen, det var i princip allt Alex brydde sig om.
Jaja, upp med fjorton lådor och börja härja runt.
Inga lampor i stakarna funkade, allting var trassel och det låg grejer överallt eftersom lillfis också hjälpte till.
OBS "Hjälpte till".
Medans jag försökte dra ut varenda grenjävel på plastgranshelvete (Tog för övrigt en timme) så hann Alex klä granen på motsatt sida och dessutom ha sönder en sisådär hundratrettiotvå (3) stycken kulor.
"Du måste vänta till mamma är klar" gick inte riktigt hem. Tvärtom.
Jag fick i alla fall till granen någorlunda och Alex fick till slut sätta dit kulorna när den var på plats.
Oj så fint det blev må ni tro.
Jag fick knappt nå panik alls av att titta på när hon hängde ALLA kulor på en och samma gren. I-N-T-E A-L-L-S!
När Alex "pyntat" klart så skulle vi ställa den intill väggen och tända ljusen.
Ja men visst.
Den lyser inte än ska ni veta.
För hur FAA-AN ska jag kunna veta vilken av alla jäkla lampor det är som är trasig?
Skitjul!
Det är ju helt ologiskt egentligen att man ska bära upp och byta ut för att ha det i cirkus 1-2 månader för att sedan byta ut och bära ner igen?! Men va?! Allvarligt, vem har kommit på den ideen?
Stönk och stön.
Det är jag som är Grinchen.
Update gällande tidigare inlägg.
Läste igenom gamla inlägg och tänkte ge en update om hur det gått med diverse saker.
Kommer ni ihåg inlägget som handlade om att Rikard inte kan klä på Alexandra för att han blandar alla tusen olika färger så hon ser ut som en tattarunge?!
Update/Lösning: Köpt svart jacka till Alex! Kan inte bli fel liksom, svart passar till allt!
TUMMEN UPP!
No more!
Inlägget gällande påbörjad utbildning till träningsinstruktör.
Update: Jag har kört på som en galning och enda tills nu när handleden gav upp så har det gått toppen.
Jag känner mig säker på min sak och supertaggad till utbilningen i Stockholm nästa Fredag.
Taaaaagga!
Eftersom jag kört så mycket som jag gjort så har jag även gått ner en del i vikt igen och byggt massa muskler. Nöjd tjej.
Rondellmongolider.
Update: Ingen skillnad ALLS! Folk är fortfarande lika dumma i huvudet och står mitt i och överallt.
Huuuuur svårt ska det vara att välja en fil av två liksom?
Jag har minst tre psykbryt varje morgon när jag ska till jobbet och man kan ju knappast påstå att morgonhumöret blivit ett dugg bättre sedan all jävla snö kom.
Folk kan verkligen inte hantera snö överhuvudtaget! Megasuck!
Och kommunhelvete är så förbannat snåla att jag idag flera gånger idag fick ta fart och köra igenom snövallar som var runt en meter höga.
När jag skulle lämna Alex på dagis idag tex, var jag tvungen att låta bilen stå på tomgången på gatan och klättra och krångla för att sedan bära in Alex från bilen.
Hatar tidiga mornar, hatar snö och jag megasuperhatar allt folk som inte kan hantera varken trafik eller snö.
Inlägget gällande Alex 10 talfel:
Update: Allt är lika som tidigare och jag vill lägga till en punkt.
11. Hon lägger till "jag vill det" eller "Jag vill inte det" efter allt!
Detta innebär att allt hon säger blir hundra gånger mer och hundra gånger längre.
Ex 1;
Alex: Jag vill kolla på film mamma, jag vill det, jag vill det.
Jag: -Hinner inte svara-
Alex: Jag VILL det mamma!!
Ex 2;
Jag: Kom nu stumpan så ska vi ta och hoppa i säng!
Alex: Jag vill inte gå och sova, jag vill inte det, jag vill inte det.
Jag: -Hinner inte svara-
Alex: Jag vill inte det, jag vill inte det, jag vill inte det, jag vill inte det................
Skulle även vilja lägga till en grej på punkt 8.
8. Man behöver inte alltid förstå innebörden av meningen för att nyttja den ofta.
Nya; Jag lovar, jag loooooovar mamma!
Hon lovar det mesta mest hela dagarna nu för tiden och det är grymt frustrerande när hon inte alls förstår innebörde av att lova.
Och man är ju så fruktansvärt lättlurad så man går ju även på hennes "jag lovar" varje gång.
Ex;
Jag: Okej, jag läser en bok till OM du lovar att sova sen.
Alex: Ja, jag lovar, jag loooooovar mamma!
Och sen kollar hon på mig med världens sötaste blick och ibland ger hon mig till och med en kram när hon lovar. Vem skulle inte smälta då liksom?
Give me a break!
Ja just ja, det där med böcker och sova..
Inlägget om hur jag blottade min bara stringtroseröv.
Jag köpte nya byxor. Punkt.
Eller ja, lets face it, det lär väl inte vara första och sista gången jag visar röven? =O
Inlägget om min fantastiska resa från Köping via Malingsbo.
Ja, vi kom ju uppenbarligen hem.
Sista biten vägrade jag stanna så även om bensinlampan lyste och bilen typ gick på ångor så fortsatte jag min hemska hemresa så det var väl typ med nöd och näppe jag hann in på Statoil för att tanka.
När jag hade ca fem mil hem vaknade Alex och allt hon ville var att äta sina pepparkakor hon bakat tidigare på dagen. INGET annat, bara äta pepparkakor.. I bilen.. Det var endast och bara det hon ville. Mest av allt i hela världen ville hon det!
"Jag vill äta perpparkakor mamma, jag vill det, jag vill det!"
Och eftersom min trötthet tagit överhanden och lika så mitt tålamod så fick Skruttfis äta sina pepparkakor i bilen.
Hundra poäng till dig mamma Sanna.
Knasmåndag med katter i garaget och diverse annat knas:
Överraskande nog så fortsatte hela veckan i samma anda.
Det var alltså inte bara Måndagen utan hela jäkla veckan.
Sömnbrist till tusen, klantigare än klantigast och ingenting gick som jag ville. Alls.
Till slut så kraschade jag ihop totalt och fick inse att det inte fungerade längre utan att jag var tvungen att vila och hitta tillbaka till mig själv och tillvaron.
Och nu är jag ju på topp så det fungerade uppenbarligen.
Och vad jag märkt har katten inte fått några bestående men.
Kukarnas kukhandled.
Ja, den är fortfarande en kuk men idag har jag i alla fall tränat Combat. Gick bra eftersom jag inte behöver stödja något alls på handleden då. Fick skippa styrkan annars gav jag hundra procent.
Och i morgon ska jag till läkaren så får se om jag kommer hem med en stor, fet skena över hela underarmen.
Förmodligen.
Men då får jag väl ha den fram till Fredag och plocka av den under utbildningen och sedan sätta tillbaka den igen efter utbildningen.
Är det den där jävla Carpaltunneln igen så är jag ju ändå körd utan operation så ja, fuck it!
Just nu jobbar vi handledsskydd dygnet runt tillsammans med extrema mängder Voltarensmörj, Ipren och Alvedon.
Uthängningen.
Ja eftersom jag skrev det idag så är det ju såklart oförändrat. Eller ja, det kommer det väl vara sen också antar jag.
Jag har i alla fall haft 140 unika läsare under dagen så var det uthängning jag ville ha så har jag ju lyckats.
Med det i alla fall.
The one who raises a child is called a father. NOT the one who helped make it.
Ni får tycka att jag är dum, kall och okänslig som hänger ut dessa personer om ni vill, jag bryr mig inte.
Egentligen är en uthängning på min blogg extremt milt med tanke på vad de egentligen förtjänar.
Och mina, ca hundra läsare, vet nog redan om denna problematik..
Det handlar om min fina lilla prinsessa och människorna som gjort det mest dumma och korkade valet någonsin att bryta all kontakt och totalt struna i henne.
Alexandras pappa och hans släkt har valt att bryta kontakt helt och totalt med henne.
1,5 år sedan de hade någon som helst kontakt med henne.
Jag har förlikat mig med situationen i och med att Rikard funnits med hela tiden och han är som en äkta pappa åt henne.
Han ger henne liksom det hon behöver pappaväg och han är verkligen helt fantastisk med henne.
Men periodvis kommer ilskan, frustruationen och ledsamheten över mig att dessa människor kan välja att göra på detta vis.
HUR I HELVETE kan man göra så?
På riktigt?
Hur klarar man av att leva med sig själv?
Det är för mig helt oförståeligt. Helt.
Mathias, Alexandras s.k pappa, BIOLOGISKA pappa, har en bror som jag är vän med på facebook.
Det var på så vis, genom Facebook, jag fick se en bild med texten "stolt farbror", och alltså fick reda på att Mathias skaffat sig en ny familj.
Alexandra har alltså fått en syster..
Det är alltså så man gör?
Sopar under mattan och låtsas som ingenting hänt?
Skaffar nytt och bara skiter i sin andra dotter?
Fantastiskt!!
Fantastiskt hur fruktansvärt egoistisk man kan vara.
Mathias bror har vid upprepade tillfällen "gillat" bilder jag lagt ut på Alex på Facebook och jag kände därför att jag skulle göra ett försök till kontakt.
Så jag skrev och frågade hur det var och om han hade något intresse av att träffa sin brorsdotter och att det ju skulle vara bra för Alex att i alla fall få träffa/ha kontakt med någon på den sidan av släkten.
Jag har fortfarande inte fått något svar och jag vet inte alls hur jag ska hantera det..
Vill han inte? "Vågar" han inte? Funkar det inte i och med att de andra inte har kontakt?
Kan man inte "gå emot" beslutet som resten av släkten valt att ta?
Eller har han helt enkelt tagit samma beslut?
Så fruktansvärt frustrerande!
Jag borde väl gett upp detta för länge länge sedan men någonstans lever en gnutta hopp kvar.
Hopp över att någon av dom någongång ska hitta förnuft nog att ta kontakt..
Att Mathias ska hitta tillräckligt med förnuft har jag gett upp, då han valt att skaffa ny familj och gå igenom gravid, bebis osv -stadierna igen utan att ta kontakt med sin andra dotter.
Då är man bra kall.
För nog måste hon vid något tillfälle cirkulerat i tankarna?
Jaja, inte mår jag bättre av att sitta här och bli irriterad och må dåligt för Alexandras skull..
Jag är i alla fall fruktansvärt stolt över min fina dotter och jag älskar den där lilla krabaten nå' otroligt mycket.
Och det är så fantastiskt att varje dag se hur hon utvecklas och blir en helt underbar, trygg, liten människa med eget tyck och tänk!
Jag är stolt över min insats som mamma och att jag på egen hand uppfostrat henne att bli en alldelens egen och underbar liten människa.
.
Att han redan från början tog sig ann Alexandra med öppna armar och att han hjälper oss att växa och utvecklas.
Rikard är en helt underbar "pappa" och förebild för Alex och vi är lyckligt lottade som hittade dig.
Och jag är ledsen för er skull och allt ni går miste om.
Ledsen för Alexandras skull då det alltid kommer att fattas henne något, ett hål jag inte kan fylla och en undran jag inte kan plocka bort.
Ledsen över att ni inte kan vara större människor än vad ni är..
Jag kan inte säga annat än att det eran förlust.
Ni går miste om den mest fantastiska lilla tjejen!
All kärlek till dig min underbara dotter!
Nu har jag slutat sura.
Handleden är fortfarande en jävla kuk men jag ska göra vad jag kan för att ignorera fanskapet!.
Och jag ber om ursäkt för mitt överdrivna nyttjande av ordet "kuk" i förra inlägget!
Denna morgon började precis som alla andra mornar efter att snön kommit till Sverige.
K-A-O-S!
Jag blir så jävla jävla irriterad när folk inte kan hantera vinter och snö.
Vi bor ju förfan i Sverige och där kommer det snö en gång om året. Hur fan kan det vara så chockerande?!
Trafiken är största galna kaoset någonsin och det är köer hela vägen från Sandviken in till Gävle.
Jag skulle seriöst behöva åka hemifrån 7:00 för att komma i tid till jobbet..
Jaja..
I helgen hade vi finbesök.
I Lördags skickade jag ett MMS till Cassi där jag förklarade att hon och familjen nog behövde komma och hälsa på för "vi har ju faktiskt massa snö här!"
En timme senare fick jag svaret att dom var på väg till oss, Hon, Nero och lilla Jade. Wee!
Så helgen bestod av massa bus med barnen, mys och trevligheter.
Jag och Cassi var till och med ner på Åttan och vände en snabbis. Crazy!
Och jag myste bebis.
Bra när man kan ha dom på lån liksom.
Då får man ju bara allt bra och kan lämna dom till mamma sin när dom bajsat eller blir lite kinkiga och så.
Jag och Jade är därför himla tajta nu ska ni veta.
Och de två 3 åringarna blir helt hysteriskt glada i varandras närhet.
Kan man få tillfällig utvecklingsstörning? I sådana fall är det precis vad dessa två drabbas av när de ses.
Och dom härjar hysteriskt från dess att dom slår upp ögonen tills dess att ögonen rullar i huvudet på dom..
Och då kan det vara hysteriskt kul när man lyckas få med denna trötthet på bild.
Här är det då verkligen ingen hemma..
Alltid lika mysigt att ses och det är himla bra att vi blivit bättre på att förflytta oss de ynka 18 milen som skiljer oss åt.
<3
Och igår efter min bittra inlägg fick jag ett sms av fina fina Cassi:
"Du kommer visst klara den där utbildningen Sanna! Du är ju för fan du! Som klarar av allt ditt hjärta brinner för! Glöm aldrig det! <3"
Underbara du!
