Min älskade lilla skruttebang!
Igår avslutade Alex kvällen med att krascha rakt in i soffkanten med pannan.
Small tusan och hon fick en stor och blå bula på direkten. Åh, mammas lilla fis. <3
Som alla andra barn så vill Alex ha plåster för ALLT.
Behöver absolut inte blöda eller så utan ont=plåster.
Och igår tyckte jag så synd om mitt lilla kärlekstroll att hon fick ett plåster mitt i pannan.
Idag fick hon vara hemma med Rikard och vid lunch skickade han en bild på skruttan och skrev att dom skulle till affären....
Pinsamt!!!!
Inte nog med att hon har hundra olika färger på sig så låter han henne gå ut med Sveriges största plåster i pannan.
Åh, jag skäms.!
Hormon-humör-mongo, träning, töntiga filmer och gigantiska rondeller..
Hej, jag är en tjej på tjugofem år och jag är mest mensig, förvirrad, arg och ledsen mest hela tiden..
Typ.
Man försöker få ihop jobb, träning, skruttebang, utbildning, framtidsplaner, kvalitetstid, lugn och ro, fest och vänner, familj osv.. Livet liksom.
Men på sista tiden har mitt psyke åkt mer berg-och-dalbana än vanligt.
Man liksom slits mellan hundra olika känslor, tankar och planer i ett försök att försöka få till allting på bästa vis.
Och när jag inte lyckas blir jag ledsen, less, grinig och arg.
För att i nästa sekund vara upp, pepp, glad och taggad. SUCK!
Jag lider helt enkelt av humörsvängningar till tusen..
Och även det faktumet gör mig irriterad.
Men ja, så är det och jag kämpar på med hormonerna.
Senaste veckan har jag i alla fall lyckats skrapa ihop ca 14 träningstimmar. Helt sjukt.
Men jävlar vad roligt det är och vilka resultat det ger.
Jag är gryyym.
Jag har blivit erbjuden jobb som träningsinstruktör på det nya 24h gymmet som snart öppnar i Sandviken. Fantastiskt!
Tänk att få arbeta med något man verkligen brinner för, som en dröm liksom.
Sen har jag även vart i kontakt med Aerostep i Hofors, och vad det verkar blir det lesmills-utbildning och intstruktör även där.
Huuuur kul liksom?? Weho!
Håll alla tummar och tår att det blir som jag vill!
Annars då..
Kan bjuda på en recension av filmen jag tvingades titta på igår när det inte fanns något annat att titta på:
Battleship!
-Helt okej början, lite tok osv. (Funkar kanske ändå trotts min skeptis?)
-Lite längre in känns den nästan läskigt okej för att heta nå fånigt som Battleship eller nå' sånt.. (Borde jag kanske gett dessa filmer med konstiga framtidsgrejer en chans?)
-Lite längre in i filmen kommer det grejer från rymden. (Armageddon är ju bra... såå, what the hell..)
-Grejerna landar i havet och det kommer upp nå' konstiga elektriska saker.. (Nej, men sluta snälla!)
-Ur grejerna kommer det grejer som åker omkring och pajar saker.. (Meeeen..)
-Elektriska sakerna i havet börjar kriga med båtarna. (Orka krig med låtsasgrejer liksom..)
-Rymdgubbar kommer in i bilden.. (Vet inte riktigt hur nu när jag tänker efter?)
-Dom fångar en rymdgubbe. (Skjut mig snälla)
-Dom ska ta av rymdhjälmen på rymdgubben.. (Men döda mig långsamt. Varför sover jag inte bara liksom?)
-Dom tar av rymdhjälmen på rymdgubben och där under hjälmen ligger just en rymdgubbe.... En rymdgubbe med hårt låtsasskägg och ögon på sidan av huvudet....
(Sådär ja!!!!!!! AV med tv-jäveln!!! God natt!)
Påminn mig snälla om att inte titta på sånt där skit nå mer!
Hur orkade jag ens tro att det skulle vara värt att titta på liksom.
Ens att somna till..
Jaja, nu vet jag iaf..
Och nu tänkte jag avsluta detta inlägg med att kräka ur mig om den gigantiska rondellen dom byggt vid infarten till Sandviken..
Fantastiskt ful är den också..
Kräääk.
Den är så stor att det typ tar tjugo minuter att komma in i den och tjugo minuter att komma ur den.
Så stor att den nästan skulle kunna liknas vid kinesiska muren. Syns den från månen?
Jättestor alltså..
Och Sandviksbor kan normalt inte köra rondell så hur fan skulle dom kunna köra en tvåfil rondell lisom.
-Hej hej, jag tänker stå här mitt i mellan filerna så ingen kommer förbi på sidorna...
Cp-rondellchaufförer och cp-rondell.
Och den är så ful att man nästan vill blunda när man kör i i den.
Lättnad när man kör ur den..
Ja, ni fattar!
Tack för att jag fick dela med mig.
Denna rondell har plågat mig länge.
Nu blir det sängen bums. Natt!
The ugly truth.
Hej Allesammans!
Trevligt att det finns vissa som hänger sig kvar trots att jag inte bloggat på 1-2 år. Det måste ju betyda något iaf! Tack för det! =)
Nu till ämnet; The ugly truth..
Jag går all in från start, det handlar alltså om förlossning.
Helt logiskt!
Den senaste tiden har jag läst massa förlossningsberättelser och liknande.. Folk skriver och folk berättar, och alla, precis alla, berättar hur jävla fantastiskt det var.. SAY WHAT??
Nu måste ni skämta, försköna, förfina och helt enkelt ljuga.
Ljuga så ni tror er själva!!
Det finns inte en människa på denna jord som kan tycka att det är fantastiskt att klämma/få utsliten/trycka ut en klump på 3-4 kilo genom sitt fina, lilla, ack så lilla undeliv, INGEN, ingen kan tycka det!
Det är helt ologiskt och jag köper det inte för en sekund. ICKE!
Sanningen är den att det gör ont, ont utav bara helvete, så förbannat jävla pissont att du inte vet om du kommer komma levande ur det, så ont att man inte ens kan föreställa sig. O-N-T!
Den värsta onskans onda.
Man tror att man är ganska tuff och cool och att man dessutom är ganska så smärttålig. In my ass vad man får äta upp det. Så in i helvete vad du får äta upp det!
"Jag ska aldrig mer yttra ett ord om hård och tuff-vad du får äta upp det"
Och det absolut värsta som finns är väl kommentarer och prat i stil med;
"Vi hann bara komma in så var vårat lilla undrverk ute!"
"Sa bara plopp, han knappt märka"
"Typ 2-3 krystningsvärkar bara, trodde det skulle vara värre."
"Sköterskorna sa att jag var som gjoooord för att föda barn!"
Men ge're!!!!!!
Ljugo!
Så sitter man där med sitt fejkade flin och liksom nickar förstående.
"Men guuuuu' vad kul för'e gumman, verkligen JÄTTE härligt för dig, gla' för din skull!!"
Men egentligen tänker du bara massa svartsjuka, dumma tankar och överväger starkt att sluta omgås med personen för att du är så jävla sur..
Nu kommer jag inte riktigt ihåg vad jag skrev i min förlossningsberättelse men den var väl även den en förskönad bild av verkligenheten.
Jag ska skriva en ny förlossningsberättelse!!
Om all smärta, otrevliga fitt-sköterskor, att vara "ensam", om sköterskor som frågar om man vill kissa för att sedan helt oförberett trycka upp en slang i ett stackars litet urinrör, om ungar som fastnar och vägrar komma ut och förstör hela underlivet för sin stackars mamma, om gap, skrik, panik och en läkningstid på hundra år.
Och vad gäller läkningstiden så ska fan den vara med också.
Om ett underliv helt blått av stygn, blod, att inte kunna kissa utan att grina, smärta,att bära blöja som vuxen kvinna, att inte kunna sitta, att kissa på sig så fort man tar i lite för mycket(dvs, nyser, hostar, hoppar, leker, lyfter), att gå som en kärring som bajsat i byxan och brytit benen.. OSV!
Och BB ska vi inte ens prata om..
Nä, ja' än't nå' bitter ä'!
Knappt alls..
Fetast.
Pigg tjej med inte alls så skitont precis innan man tvingas upp i massa obekväma och jobbiga ställningar.
Tummen-upp till världens snyggaste tjej precis efter gymnastiken och underlivs-förstörningen!
Har alltid sagt att det är lite halvporrigt med blöjor till vuxna människor..
Jag är glad att jag överlevde.
Tillägg:
Om vi bortser från allt jag just skrivit så måste jag få berätta att jag ändå vart med om det mest mäktiga och otroliga någonsin.
Jag har fött fram ett litet barn, min dotter, en alldelens fantastiskt liten varelse har fått liv genom mig.
Och trots det jag skrev ovan, så ångrar jag inte en sekund.
Kärleken till denna lilla människa är så enorm att man aldrig skulle kunna beskriva med ord.
Livet är helt fantastiskt med en sådan underbar lite tös till dotter.
