.

Hopplöshetskänslan blev inte ett dugg bättre efter att jag vart på så kallad "föräldrarkurs" idag.
Pappan hit och pappa dit.. Usch för alla lyckliga par som längtar tillsammans..
Det kändes som att barnmorskan i 2 timmar enbart pratade om hur mannen kunde vara ett stöd, vad mannen kunde göra, vad den blivande mamman och pappan kunde göra tillsammans, vad dom kunde längta efter osv..
Självklart var inte det, det enda som det pratades om men det kändes så och jag kände mej bara så fruktansvärt misslyckad och så fruktansvärt ensam.
Jag fick papper som hon tyckte jag kunde lämna till den blivande pappan så att han visste hur han skulle vara ett stöd för mej..
Ilskan bubblade upp i mej och jag hade lust och skrika åt barnmorkan och kasta papperna i huvudet på henne.
Självklart gjorde jag inte det utan jag tackade så mycket och åkte sedan hem till mamma och kastade alla papper i huvudet på henne istället innan jag bröt ihop..
Låg och bölade och tyckte synd om mej själv i mammas soffa ett tag tills jag somnade av utmattning.
Sen bjöd mamma på spagetti och köttfärssås och jag blev lite gladare.
Sedan jag kom hem har jag legat på min soffa och tyckt synd om mej själv, gått kvällspromenix med Keeper och nu tänkte jag sova.
Jag hoppas jag vaknar utan hopplösheten i morgon!