Hemskheter..
Förut fick jag det alltid när jag körde bil.
Det kunde se ut typ såhär:
Där sitter jag i god ro och kör hemåt när plötsligt en stor älg hoppar framför bilen.
Jag kraschar i diket och blir illa däran..
Sen ser jag framför mej hur jag kravlar mej ur bilen och liksom kryper upp på vägen för att typ döende vinka efter en bil som kan hjälpa mej..
Ibland slutar dessa bilder där men ibland håller dom i sej in till sjukhuset, vid dödsbädden osv..
Nej, jag vet, jag är psykiskt störd!..
Men saken är den att nu har det tusan blivit hundra gånger värre sedan min älskade lillaskruttbebis kom till världen..
Jag får bilder eller vad fan man ska kalla det om alla sortens tänkbara saker som kan tänkas hända henne..
Ibland måste jag springa in och nypa henne lite lätt när hon sover för att se att hon verkligen lever..
Herregud, borde jag söka hjälp eller är det helt normalt?!
Finns det fler hemskhets-drömmare därute?!
Hojta till isf!
Så är det när man får barn. Man börjar tänka mer å är livrädd att nåt ska hända. Det blir lite bättre med tiden, men finns dock alltid där. Bara att kämpa vidare.
Fullkomligt normalt gums! Jag blev också så efter att jag fick barn....helt plötsligt var jag rädd för allt...
hej.. de där låter som mig ungefär.. :S när jag bodde hemma o cykla hem påkvällarna inbillade jag mig varje kväll att nån skulle skjuta mig o jag blev skadad men skulle klara av att ringa ett samtal, vem skulle jag ringa, skulle mamma tro på mig att jag låg 200m hemifrån.. osv. kan inte lyssna på musik för då skulle jag inte höra om de kom nån osv. när jag går med max mitt på blanka dagarna tänker jag oxå att nån ska komma o hota oss o typ ta vagnen från mig eller sånt.. usch.
Fullt #normalt# Sanna..du har inte bara dig själv nu och då blir det en ständig oro..tyvärr så håller den i sig livet ut men är inte lika jobbig som i början.Tro mig..jag drömmer och tänker fortfarande hemskheter om vad som kan hända mina barn och barnbarn..Inte blev det ju bättre efter Niklas. Men det är så att vara förälder och du lyckas bra Sanna..du gör så gott du kan..inget annat att göra. Kram.
