.

 

 

Eller så inte.

 

Alltså, det här med högtider är verkligen inte min grej.

Massa stress och måsten bara. För vadå? Nå kristet påhitt? Stånk och stön.

 

Förra veckan hade jag lovat min lilla pingla att julpynta, och ja, hon kom väl självklart ihåg det.

 

Så efter att vi strulat hem från dagis vid halv sex tiden var det bara att traska ner i källaren och röja runt i trehundra flyttlådor för att hitta det där förbannade pyntet.

 

Och julgranen, den där förbannade julgranen, det var i princip allt Alex brydde sig om.

 

Jaja, upp med fjorton lådor och börja härja runt.

Inga lampor i stakarna funkade, allting var trassel och det låg grejer överallt eftersom lillfis också hjälpte till. 

OBS "Hjälpte till".

 

Medans jag försökte dra ut varenda grenjävel på plastgranshelvete (Tog för övrigt en timme) så hann Alex klä granen på motsatt sida och dessutom ha sönder en sisådär hundratrettiotvå (3) stycken kulor.

"Du måste vänta till mamma är klar" gick inte riktigt hem. Tvärtom.

 

Jag fick i alla fall till granen någorlunda och Alex fick till slut sätta dit kulorna när den var på plats.

Oj så fint det blev må ni tro.

Jag fick knappt nå panik alls av att titta på när hon hängde ALLA kulor på en och samma gren. I-N-T-E A-L-L-S!

 

När Alex "pyntat" klart så skulle vi ställa den intill väggen och tända ljusen.

Ja men visst.

Den lyser inte än ska ni veta.

För hur FAA-AN ska jag kunna veta vilken av alla jäkla lampor det är som är trasig?

 

Skitjul!

 

Det är ju helt ologiskt egentligen att man ska bära upp och byta ut för att ha det i cirkus 1-2 månader för att sedan byta ut och bära ner igen?! Men va?! Allvarligt, vem har kommit på den ideen?

 

Stönk och stön.

 

Det är jag som är Grinchen.