Än är inte den sista idioten född..
Eftersom jag stör mig så fruktansvärt på folk som särskriver och stavar som krattor, fick jag MMS av min kompis som printat detta igår:
Alltså FÖRLÅT, jag vet inte vem människan är som skrivit detta MEN SERIÖST??
Stackars liten!!
Jag tror knappt att det är sant. Är det sant?
lägen het? eler? hälst? non? bilana? hemta? förbanad? biltrajler?
Eller dom två bästa:
Vinter jul och bilikt..
Detta är så stört så jag vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv.
Jag skäms och gömmer mig bakom händerna!
Stackars dagens svenskalärare i detta avlånga land!!
Kan inte vara lätt att försöka lära dagens elever något heller..
Jag vet inte mer vad jag ska skriva.. Jag är fortfarande i chock!
Feber, svält och apelsiner i rumpan!
En kompis kommenterade något störigt om att ojoj, vilka ilandsproblem typ, på min förra uppdatering.
Men ja?!!
Nej, kanske inte.
Men det är ändå MINA problem och jag är en bitterfitta! Punkt.
Och här kommer lite mer gnäll. Direkt från hjärtat på bitterfittan.
I Måndags åkte jag på den värsta influensan jag någonsin haft. Helt klart.
40-41 graders feber från Måndag konstant till Lördag.
Jag var mer död än levande och grinade mig igenom vissa dagar.
Kunde varken äta eller sova och kände mest bara för att hänga mig själv hela dagarna.
Nu är jag äntligen feberfri men förkylningen håller i sig som en böld i röven på en cykeltur.
Ge upp!
Och nu har även min älskade lillfis åkt på feber och förkylning..
Jobbigt när dom är så små och man liksom inte kan göra så mycket..
Dock har Alex kommit med ett helt gäng roliga kommentarer under denna period.
Hon kan till exempel inte säga "medicin" utan det blir "apelsin" istället.
Så det blir lite roligt när hon kommer och tycker sig behöva medicin;
"Mamma, jag behöver apelsin, apelsin i rumpan!"
När hon är pigg av alvedonen så försöker hon även på alla vis att förklara för mig att hon är frisk nog att åka och hälsa på diverse folk;
"Mamma, jag är inte sjuk i huvudet längre. Bara lite sjuk i huvudet!"
Så ibland får hon med båda två i en och samma mening:
"Mamma, jag är sjuk i huvudet och behöver en apelsin i rumpan!"
Jag vad ska man säga liksom..
Härliga unge!! <3
En positiv sak med att jag låg med influensa i en vecka är iaf att jag gått ner dom där överflödiga kilona jag lade på mig över jul och jag har även tappat en hel del på brösten.
Och det är ju ändå positivt i det sjuka.
Så nu är det bara att försöka köra på och bygga upp kroppen igen.
Herregud vad det märks när man vart borta sjuk en vecka, helt stört vad orken tryter på en gång.
Men jag är taggad att "komma tillbaka" så borde inte ta allt för lång tid. =)
Hej svejs
Mummel, vrålåk och kärringar.
Det är lite jobbigt när man kommer på sig själv med att vara en bitter mumlande jävel..
Måndag och Tisdag har jag lånat Sandras vrålåk till jobbet.
3 Punkter jag skulle vilja dela med mig av gällande vrålåket:
1. Den går inte fortare än 80.. Inte på motorvägen heller.. Det är ju helt fantastiskt. Verkligen.
Inte ett dug frustrerande. Knappt nå'!
Så jag skjunker ner med handen över rutan så att ingen av de trehundra bilarna som kör om mig, ska se mig.
Det enda positiva med detta är att vrålåket ändå är ganska piggt i mindre hastigheter, så när man kommer in till rondellen i Gävle så kan man gasa om alla som kört om en på vägen dit.
Typ: "Fuck yoooou suckers"..
2. Det går inte att skjuta fram sätet så när jag kör måste jag ligga ner för att nå kopplingen.
3. Jag valde här på punkt 3 mellan att påpeka vindrutetorkarna som suger balle, Sterion som endast spelar musik ur en endaste lite högtalare utan bas eller att den ej har styrservo.
Jag väljer styrservo.
Det var extremt länge sedan jag körde en bil som ej har styrservo.
Herregud, man blir ju alldelens svettig innan man ens kommit ut från parkeringen av all rattning.
Ja hur som helst, så har jag under dessa dagar kommit på mig själv med att mumla en hel del för mig själv..
Det är allt i från vilka idioter alla i trafiken är, till att berömma mig själv på jobbet.
Undra om jag alltid har mumlat för mig själv utan att tänka på det?
I bilen på vägen hem; "Men din förbannade fittapa, tycker du det var en bra ide att byta fil precis just nu, precis exakt framför mig?"
När jag ska gå över övergångstället när jag ska handla på rasten; "Nu jävlar stannar du för detta är faktiskt ett ÖVERGÅNGSSTÄLLE!!"
På jobbet; "Äsch, jag hade ju faktiskt inte kunna gjort så mycket mer!" Eller; "Ja men var en röv du då, var det!!"
Lite fachinerad över mig själv och mitt mumlande och väsande.
Hur kan jag inte ha märkt detta ticks tidigare?!
.
I dag behövde Sandra vrålåket så jag fick gott ta mig till bussen i morse.
Fyfabian vad jag hatar att åka buss. Det är ju bara extremt jobbigt..
Och i morse när jag frusit ihjäl på väg ner till bussen så möts jag av denna skylt:
Och mumlar då för mig själv; "Jadu, det undrar fan jag också.."
Ja, jag kommer i alla fall på bussen till jävla Gävle. Men grejen är ju den att jag väl i Gävle måste byta buss för att komma till kontoret.
Det är ju här de största problemen börjar.. Vilken jävla buss? Gul, blå, röd, ett, två, tre eller fyra?
Tänder en cigg när jag står och väntar på buss nummer två och råkar såklart stå liiite för nära busskuren så tantfan en bit bort måste rynka på näsan och se så besvärad ut som det bara går att göra..
Jag möter hennes blick och ser så arg och less ut som jag bara kan..
Man kan ju tro att det ska räcka som en "back off kärring"-pik, men ICKE!!
När hon märker att jag inte tänker flytta på mig så strosar hon fram, tvingar mig att ta ur hörlurarna och berättar för mig att jag måste ställa mig BAKOM busskuren om jag promt måste röka..
Jag är för trött och orkar inte, så jag stoppar i hörlurarna igen, suckar och ställer mig en extra bit bort.
Nu tror man ju verkligen att hon fattat att jag inte alls är på humör för nå' snack eller tjafs.
MEN NEJ!
När jag rökt klart och kastat bort cigaretten, kommer hon framstrosande igen. IGEN?! Låt mig bara vara..
Den här gången kommer hon fram för att förklara att hon inte menade något illa.
Jag plockar ur hörluren IGEN, ler och säger att det inte är någon fara.
Sen stoppar jag i hörluren igen och kollar bort.
Då "pickar" hon mig på axeln?!?
Jag suckar högt, tar ur hörluren IGEEEEEEN och kollar på henne och ler mitt falskaste leende.
Tantiluran verkar inte alls ha märkt att jag ABSOLUT inte vill prata eller bli störd för hon börjar prata på om hur farligt det är att röka, att hon om någon vet det, hujeda mig och bla bla blaaaa..
Skjut mig i huvudet.
Buss två kommer och jag får veta att det är fel buss..
Så jävla otippat.
Jag tänker aldrig mer åka buss till jobbet!!
Dock var det en sak som gladde mig i morse och det var att se frustruationen hos alla i denna megalånga kö när plogbilen promt måste åka framför på den enfiliga vägen på väg till Sandvik.
Förstår ni hur många svordommar det var från Sandviksanställda i dom bilarna 7:50 denna Onsdagsmorgon.
Det gladde mig lite i alla fall.
Att se samma stress jag själv känner varje morgon på väg till jobbet..
Nu är jag på jobbet och om ingen skjutsar hem mig idag, tänker jag stanna här i natt.
